Lyrics to Numbers :

  så sant som det kan bli

hoppas på att vikten ska gå neråt men med tanke på vad jag ätit så kommer den nog inte gå ner

dags för bantningspiller kanske? och fibertabletter som mina vänner äter

ja jag ska i alla fall testa dem

börjar man blöda näsblod av  att kräkas tro?

skulle kunna kräkas nu, det är bara jag hemma ännu så ingen skulle märka något. men om jag börjar kräkas då är jag nog fast. och hur ska jag lyckas dölja det då när jag gör det varje dag efter varje måltid? det är ju i princip en omöjlighet

ännu ett snedsteg i världens spel ett litet fel hos mej.

områden där man är beväpnad för att överleva

att överleva är det inte längre frågan om svaret finns ju där ute ändå

vill så sjukt gärna ge upp det är inte värt detta ändå. inget blir ju bättre allt blir bara värre kanske åka upp till akuten och bara sy igen munnen så man inte kan äta mera någonsin

jag vet att jag måste ner i vikt men kan inte gå ner det är sjukt omöjligt ju!!

fan vill inte ha det så här, i går kväll kunnde jag inte sova låg och tänkte på det här med att kräkas

fan jag faller SE mig jag faller

det är bottenlöst

min vän ätstörningen spökar inte så lite längre allt bara är kaos lyssna på låten så förstår ni för hoppningsvis

vill så gärna få hjälp men är inte tillräkligt smal inte tillräckligt sjuk

önskar jag kunde bli riktigt sjuk i anorexi så att jag kunde få hjälp

  vore jag så här smal så skulle jag få hjälp men det är jag ju inte för jag är fet och det kan ju inte vara en ätstörning eller?

för det är ju inte en ätstörning att funder på:

att kräkas upp maten

kolla om nyckelbenen syns ännu

försöka gå ner i vikt

må dåligt över sin vikt

kolla bilder på anorektiker och önska att man var en av dem

önska att man var smal

ect ect.

nä då det är fullt normalt ju

hej jag har asperger syndrom eller ja drag av asperger syndrom om jag ska vara helt ärlig.

jag har haft diagnosen i ca sju år nu. jag har inte tidigare varit redo att ta upp detta eller ens erkänna att jag verkligen har den här diagnosen.

har man asperger så finns det ganska många problem i vardagen, bland annat att man har svårt för sociala koder vilket kan vara ganska jobbigt då det trasslar till ganska mcket

jag är även väldigt blyg i brjan och lite reserverad för främmande människor, så kommer det folk jag inte känner så drar jag mej gärna tillbaka och syns så lite som möjligt. jag ska varken synas eller höras enligt mej.

jag har även svårt att ringa telefonsamtal då det stressar upp mej något enormt, visst jag har blivit bättre på det men det är ju fortfarande jobbigt liksom

 under grundskolan gick jag i en vanlig klass men på gymnasiet började jag i en specialklass för de med asperger

jag hatade det från första början

jag låg före de andra iklassen, och detsutom så fanns det en kille som satt bakom mej som var extremt jobbig

han lydde aldrig läraran och störde massor hela tiden

jag skrek och grät varje dag och kväll för att jag inte ville gå till skolan och många gånger så fick min fosterfamilj skjutsa in mej till skolan eftersom jag missade bussen.

varje kväll sa jag att jag inte ville gå till skolan och varje morgon grät jag för att jag var tvungen att gå. jag skolkade även ganska mycket pga denna kille.

under samma period så hade jag ett väldigt starkt självskadebeteende så jag skar mej även ganska ofta under denna period

det känndes som jag gått från att gå i nian till att bölrja på ett dagis under hela första terminem men sedan slutade den jobbiga killen och det gjorde så det blev så mycket bättre i skolan visst jag log ofta före de andra i de flesta ämnena och var väldigt snabb men oros momentet var ju i alla fall borta

i eftermiddag ska jag på partylite visning med maya sedan ska pontus och jag åka hem till hans föräldrar.

men först ska vi fika med maya och sedan ska hon och jag gå på ljusparty det ska verkligen bli roligt.

saknar maya faktiskt men det är inte jättelänge sedan vi träffade men i alla fall

hon är en sådan bra vän, man blir glad av henne snart ska jag dra hem och packa för helgen.

orkar inte skriva något om maten, men det går i alla fall inte bra, det är bara kaos i tankarna nu. tiden går ut på att försöka komma undan

vill vara så här smal men är as tjock tyvärr

idag startar jag en ny katergori som heter hemligt

där kommer jag att skriva om sådant som jag anser inte har med maten att göra och som är lite hemliga för mej men soom ni kanske ändå skulle vilja veta om eller ha nytta av att veta

vet inte om det kommer skrivas särskilt mycket om grejer i denna katergori men tyckte ändå att den liksom behövdes för att det inte ska bli fel i slutändan

men varför ska allt vara så förbaskat hopplöst svårt för????

jag vill inte ha de jävla tankaran, fan det ända jag gör är att gå omkring och tänka på att kräkas upp maten dessutom hatar jag ju att kräkas så hur ska det gå ihop då?

funderar på hur man gör, funderar för länge alltid så jag har inte gjort det någon gång ännu. men jag kommer fan att göra det det är fan inte långt dit kan jag säga

så nära bara ett litet ynka steg

   det är ju så sjukt fel men ändå...

hej

har absolut inget att skriva egentligen.

tankarna snurrar mer och mer runt att kräkas upp maten. men det känns ganska otäckt oxå så jag har inte vågat ännu.

jag hoppas att jag alrig kommer att våga, men tyvärr så känns det som att jag inte är långt ifrån det nu.

varje dag samma tankar

hm.. ska man kanske testa att försöka kräkas upp maten? men tänk om det är svårt? eller om jag inte gör rätt? hur ska jag göra?

är det ner snabbt som gäller eller är det långsamt?

fattar inte varför tankarna inte förrsvinner jag vill inte ha dem.

fick veta i går att pontus ska gå upp till heltid efter jul och nyår=jag kan skippa frokusten oxå då:)

sjukt? ja definitivt men vad ska jag göra då??

det finns ju ingen som sitter inne med svaren tyvärr.

tillslut så är det i alla fall försent att kräkas upp maten i alla fall bara för att jag velar så dant