ja nu börjar det i alla fall att hända saker här borta

i måndags sickades remissen iväg äntligen! så nu kanske det inte är en sådan lång bit kvar tills jag för hjälp

och det är jättebra

men tyvärr så händer det negativa saker oxå t.ex maten går sämre

får så att jag liksom inte kan svälja maten utan måste spotta ut den iställer men jag tvingar mej till att svälja i alla fall

har även varit nära på att kräkas tidigare

faktiskt så mailade jag till dem angående det  vet dock ej om det skyndade på proccesen eller ej.

hejsan alla

har varit lite oaktiv här,

det händer inte så mycket.... maten går väl som den går

förhoppningsvis så kommer remissen in snart och jag blir kallad. hoppas verkligen det

börjar få svårt att gå på stan tycker att folk stirrar på mej så frustrerande!!

lixom ser jag konsti ut eller vad är det?

nä ska inte gå på stan mera nu

jag har inte heller så mycket kläder som passar längre

vill bara bli smal supersmal

45kg lätt!!!!

nej jag vill inte mera nu fan faller bara ännu djupare och jag har ingen som jag kan prata med som förstår hur det känns

vill inte se den jävla maten mera aldrig mera någonsin

inte äta bara bli smal, bli sjuk synas vill jag ens existera?

jag vet inte vad jag vill....

försöker formulera mina tankar i ord men det funkar inte, ångesten äter mej inifrån

remiss sickad, jaha och?

behöver ju hjälpen NU

i dagsläget vet jag inte om det finns någon morgondag

kan tänka mej denna kropp men det är långt dit kan jag säga er

och det är inte jag på bilden  jag har aldrig varit så smal någonsin

känner mig så jävla fångad

i går ringde de från vuxenhabiliteringen de ska skicka remiss till ätstörningsenheten

äntligen ska jag få en remiss dit efter att ha tjatat i nästan ett år

lunchen igår blev sallad men sedan kom impulsen och den var jättestark

"jag vill kräkas upp salladen och jag borde det, fan jag skulle aldrig ha ätit salladen magen känns alldeles spännd och konstig"

men jag gjorde det inte utan gick till tandläkarn som jag skulle (om jag inte haft tandläkaren hade jag kräkts då?)

well sedan åt vi middag på kvällen och jag fick samma impuls då

"jag vill kräkas upp middagen varför åt jag ens fuck"

gjordet inte denna gång heller fast jag skulle ha kunnat sedan kom jag på att när jag är hos pontus föräldrar så kan jag smyga upp till toan på övervåningen och kräkas där jättebra sofie (or not)

fuck vad fan är det som händer med mej???  

vi är inne i 2012 nu...

men mitt mående börjar bara bli sämre och sämre

är sur och otrevlig mot min kille (enligt honom)

känner en vilja att svälta mej och bli smal och snygg vilket ju inte kommer att fungera det säger ju sig själv

då kommer jag bara bli sjuk (sjukare)

och det vill jag inte

men allt är så jävla svårt nu visst maten går väl lite bättre nu men jag känner mig jättenere och är inte alls lika glad som jag var förut

det är något som verkligen är fel men jag vet inte vad

funderar även på att börja skära mig igen men egentligen så vill jag ju inte det heller inte nu när jag kommit så långt

jag vet inte vad jag vill

jaha middagen med syster gick bra i alla fall

dock så har jag börjat äta sämre igen vet inte vad som är orsaken till det faktiskt

känner att jag inte riktigt kan äta maten det går inte att svälja den liksom

det är asjobbigt men jag klarar inte av att försöka få i mej varm mat alltså

all mat verkar vara fel mat 

bråkade med pontus förut idag, jag förstår inte varför ska det alltid bli bråk för?

han sa att han ser på mej att jag inte mår bra och jag ja jag försöker anpassa mej efter honom så gott det går

för tillfället så är han hemma från jobbet varav vårat bråk

det är så idiotiskt att bråka om det ens egentligen

jag somnade på soffan so what?? dessutom skulle ju inte han vara hemma vid den tiden i vanliga fall vilket betyder att det är min egentid.

men när han är hemma så kan jag inte ha någon egentid för jag måste ge honom uppmärksamhet då

jaha då sitter man här framför bloggen idag igen då, och självklart har jag inget intressant att skriva heler men det spelar ju ingen roll för det finns ingen som läser bloggen.

finns ingen som har denna adress för jag ger int ut den. här skriver jag av mej om maten och det ska inte folk gå och läsa, vill inte ha någon som läser som känner mej nämligen

detta är för privat och de skulle ändå inte förstå mej det vet jag ju

fan jag förstår ju inte ens mej själv...

har tid på habiliteringen i alla fall, inte för att jag ser hur de ska hjälpa mej men jag går i alla fall för det är ju alltid värt ett försök

men jag är skeptisk till detta de har ju hand om saker som har med funktionshindret attt göra och inte mat men maten kanske har med funktionshindret att göra komplicerat? JA

det är svårt att förklara sådant

vet att min kompis anser att jag har anorexi, skönt någon mer än jag som ser det alltså

men jag har nog mer bulimi i sådanna fall

jag kan i alla fall säga att jag har drag av både anorexi och bulimi dock kräks jag inte

  men det är väl bara en tidsfråga tills det inträffar

jag går runt och tänker på det varje dag 24/7